Samhälleliga förändringar av multiriktad digital kommunikation

Informationsteknologins utveckling och intåg i det moderna samhällets kan anses ha tagit formen av en revolution. Bo Dahlbom skriver i ”Makten över framtiden” hur Sverige har gått från att ha varit närmast 80% bönder 1860 till att ha sjunkit till några få procent på 2000-talet. Det var den industriella revolutionen som var den drivande kraften i den urbanisering man såg gå i dess fotspår, vilket då var en process som föranleddes av nya teknologiska innovationer. Sverige gick från bondesamhälle till ett industrisamhälle på ungefär 100 år och detta baserades framför allt på sågverksindustrin som såg en stor uppsving i och med tillgänglig arbetskraft från landet, stor tillgång på råvaror som timmer och så tekniska uppfinningar som effektiverade produktionen.

Denna situation i industrisamhället förändras i sin tur också senare när ny teknologi effektiviserade produktionen ännu mer genom innovationer inom datorteknologi, som därmed kunde automatisera arbetet i fabrikerna mer och mer. Fabriksjobben blev därmed färre och jobben inom tjänstesektorn blev fler, vilket då förändrade även arbetarnas möte med teknologin på arbetsplatsen. Från att ha huvudsakligen sysslat med manuellt arbete på löpande band och kontroll av maskiner så blev det kontorsjobb där persondatorns intåg på arbetsplatsen gjorde att arbetet i hög grad kom att handla om dokumenthantering.

Genom att producera dokument så gav man ett bevis på sin arbetsinsats men det var inte förrän informationsteknologin gjorde så att persondatorerna blev anslutna till nätverk som kontorsarbetet började handla mer om kommunikation. Enligt Dahlbom har den informationteknologiska revolutionen (som fortfarande pågår) medfört förändringar i företagsorganisationen till en ökad intensitet och en mer intensiv kommunikation för organisationens medlemmar.

Manuel Castells skriver om internets historia i sin bok ”” där han menar att internets infrastruktur har en speciell teknologisk struktur i och med att de sammanhang det har utvecklats i. Grunden för internet har sitt ursprung i militär forskning i USA:s militärdepartement och försvarsrelaterade tankesmedjor då man under det kalla kriget ville utveckla ett decentraliserat kommunikationssystem, även om de militära tillämpningarna redan då var sekundära. Forskarna fick i princip fria händer till grundforskning för att se om projektet kunde leda till något intressant. Men vid uppbyggnanden av föregångaren till dagens internet, ARPANET, så utformades kommunikationsarkitekturen efter att systemet skulle ha en hög överlevnadsförmåga och dagens internet är fortfarande utformat utifrån dessa principer: decentralisering, datorkraften utspridd över hela nätverkets noder och överflöd av funktioner i nätverket för att minimera risken för avbrott.

Under 60- och 70-talet så utvecklades en del av protokollen till följd av forskarstudenternas egna upptäckarglädje och hade en avgörande betydelse enligt Castells för att datornäten kan omsluta hela världen idag. Man kan hävda att denna blandning av strävan efter decentralisering, grundforskning och frihet i användning och utveckling har medfört att internets arkitektur är öppen och har omgivits av en kultur som främjat samarbete. Det var detta som blev internets starka sida i och med att det var användarna själva som blev möjliga teknikproducenter och då nya noder lätt kunde anslutas till nätverket och programvarorna var öppna och tillgängliga.

Det var här som tillämpningarna av internet började skena iväg till något som man aldrig tidigare hade trott, med chatgrupper, klotterplank, hypertext och till slut world wide web. Detta menar Castells vara en lärdom från tidigare teknologiska omvandlingar i historien att det är användarna av teknologin som är de som står för innovationen då de använder dom för egna behov och anpassar den till sin egen kultur och situation. Situationen med internet var dock att en liten förändring snabbt kunde spridas till i princip hela världens nätverk.

Tjänster som Facebook, Twitter, bloggar och wikis utnyttjar internets mångriktade informationsvägar till att låta människor samarbeta om projekt, byta och skapa information och skapa sociala nätverk. Shirky talar i sin bok ”Here comes everybody” om hur transaktionskostnaderna för organisering har sjunkit. Med transaktionskostnader menas det värde i form av tid, uppmärksamhet och pengar som traditionella organisationer lägger på någon form av transaktion med människor och andra organisationer. Då det redan krävs mycket resurser för att hålla i ordning strukturen och disciplinen i organisationen så hamnar en stor mängd transaktioner utanför vad organisationen anser vara värt att genomföra. Vad sociala medier gör är att genom att sänka transaktionskonstanderna till närmast ingenting skapar en ny situation där kollektiv handling kan utföras på ett organiserat sätt.

Ett exempel på detta är den flerspråkliga encyklopedin Wikipedia, vars innehåll och regler och skapas och drivs av användarna själva (förutom den rent tekniska driften). Användarna skriver mestadels på en version av Wikipedia på sitt hemspråk, men artiklarna översätts också mellan de versionerna. Då en traditionell organisation skulle behöva lägga ut otroliga resurser för att skriva alla artiklar som finns där, så sköter användarna det gratis genom att dom skriver och sköter de inlägg som rör deras specialintressen. Ett annat exempel på kollektiv handling genom sociala medier är de grupper som organiseras genom Facebook, så kallade ”flash mobs”, som går ut på att människor som tidigare inte känner varandra samlas på en allmän plats och genomför ett sorts spektakel som av betraktarna uppfattas som helt spontant.

Det kan röra sig om att femtio personer samlas på Arlanda för att välkomna en slumpvis utvald person eller att organisera vattenkrig i Gamla stan i Stockholm. Men Shirky menar dock att dessa sorters kollektiv organisation om vissa intresseområden inte enbart leder till positiva konsekvenser, genom att det är enklare att grupper formas som inte åtnjuter en social acceptans också. Dett exemplifierar han genom de självhjälpsgrupper för anorektiker som har bildats på internet, där unga flickor byter tips för hur de ska klara av att svälta sig själv.

En relaterad diskussion är den om sociala mediers betydelse för repressiva staters förmåga att kontrollera befolkningen. Staterna legitimiserar sin makt, förutom med våld och terror, även genom ideologi. En stats kontroll över befolkningen vilar ofta på den socialisering som sker genom skola och medier och tar sig ofta uttryck genom hårda straff för oliktänkande och ett försökt att upprätthålla ett informationsmonopol genom media. Med detta i tankarna är det inte svårt att fatta varför repressiva stater som Kina, Iran och Burma försöker kontrollera internettrafiken och ibland även har stängt ner hela infrastrukturen som internet utgör.

Sociala medier medför att marginaliserade grupper på ett enkelt sätt kan organisera sig utanför staternas kontroll. Plötsligt har folk en plattform för organisering som skiljer sig från traditionell organisering vilket möjliggör att makt och inflytande ökar för befolkningen genom att man bryter igenom nuvarande informationsmonopol. Ett exempel på detta får vi genom att titta på händelserna efter presidentvalet i Iran i juni 2009, där mikrobloggtjänsten Twitter användes som verktyg för att organisera demonstrationer mot den sittande presidentet Ahjmadinejad och för presidentkandidaten Mousavi.

Följden blev att staten stängde ner åtkomsten av Twitter under demonstrationerna för att föhindra den enkla spridningen av information på den plattformen. Efterföljden till denna händelse kan även illustrera hur fenomen som förut på ett annat sätt skulle ses som en lokal företeelse numera är av global vikt, då blockeringen av nätet födde en aktivism från andra delar av världen som bidrog till att fortsätta sprida information. Bland annat säkrades tillgången till Twitter igenom genom uppsättningen av proxyservrar som gick utanför statens blockering.

Människors möten med internet har alltså lett till förändringar av mycket olika slag som delvis har varit svåra att förutse. Det jag själv tycker är mest intressant är hur internets öppna arkitektur har främjat vidare innovation och hur sociala mediers kollaborativa processer och kollektiva intelligens är på väg att omvandla samhället mot ett förhoppningsvis mer informerat och rationellt. Hotet mot denna frihetliga utveckling finns i staters och näringslivets vilja att censurera och förändra den öppna arkitekturen till ett nätverk som är mer inlåst och övervakat.

Om vi ser till teknikhistoria är det lätt att hitta exempel på hur öppenhet och samarbete är det som främjar nya teknologiska innovationer och att det är detta som driver ekonomisk och social utveckling. Mötet med det framtida internet hoppas jag kan behålla denna möjlighet och fortsätta kunna användas till positiva ändamål som främjar informationsfrihet och kreativitet.

Mindmaps och framtidens inlärningsplattformar

Redan de gamla grekerna (en något uttjatad inledning) använde mentala tekniker för att komma ihåg tankegångar och som retoriskt hjälpmedel. Antikens Grekland var en högst muntligt baserad kultur där man satte stor vikt vid presentationen av olika spörsmål, och där den retoriska skickligheten var en nödvändighet för att kunna utöva inflytande på åskådarna. En teknik för att kunna komma ihåg vad man skulle säga på sina långa utläggningar var att visualisera det genom så kallad mnemoteknik. Man utnyttjar sin fantasi och kreativitet till att föreställa sig olika symboler och objekt i olika följer, och kunde på det sättet bemästra en stor mängd information på ett enkelt sätt.

Tony Buzan populäriserade tekniken med mindmaps och mnemoteknik på 70-talet (genom en BBC-serie och en rad böcker). Förutom att för fram mnemotekniken så var han företrädare för någon sorts pseudovetenskaplig tanke om ”mental literacy”.  Han menaratt man måste träna hjärnan på samma sätt som man tränar sina muskler:

In the same way as cycling in the gym or lifting weights builds your body, memorization trains your mind. The nice thing is when you train the muscle of memory you are simultaneously training the muscles of creativity, general thinking, survival and problem solving.

Och metoden är:

The keys are to improve your imagination and to improve your ability to associate and locate things. When you do that you are automatically training your creativity and memory, enabling yourself to focus and concentrate more. It’s simply a matter of sticking to that task, as any athlete would, so that you become fit in that area.

Detta medförde att han utvecklade den så kallade mindmaptekniken. Trots att människan har använt liknande metoder ett bra tag så var det här det första försöket att sammanställa det hela till ett sammanhållet system för inlärning och studier. Tekniken går ut på att man från en huvudtanke i mitten utvecklar grenar åt olika håll där man staplar information i kortfattad form.

Till detta finns det numera hjälpmedel i form av alltmer sofistikerade mindmap-program som Buzans egna produkt iMindMap och liknande, som FreeMind, ConceptDraw, VUE och MindManager. Problemen med dessa är att det inte går att skapa stora system med dom, utan man får skapa enskilda mindmaps för varje ämne. Det blir lätt rörigt med alla filer utan en direkt överblick samtidigt som det känns så begränsat när man inte kan göra ihop informationen till ett enda system.

TheBrain Technologies utvecklar en programvara vid namn Personal Brain som är rätt intressant i det här avseendet. Det är ett javabaserat program som fungerar som ett dynamiskt nätverk av olika ”nodes” (tankar ungefär), där vilken node som är i fokus varierar med själva navigationen. Varje node som läggs till kan länkas på olika sätt till alla andra i nätverket. Det hela gör det till ett väldigt snabbt och roligt sätt att organisera system med information. Layouten är lätt futuristisk och påminner lite om datastationerna i Star Trek.

Det enda som jag stör mig på är just att det inte fungerar som en Wiki. Om dessa nodes istället var som flygande Word-dokument skulle jag vara såld, men istället måste man hålla på med en extremt bökig antecknings-funktion om man vill skriva länge inlägg. Ett liknande program som organiserade skrivna dokument i en dylik visuell form skulle jag nästan betala för att komma över. Om ni vill testa så går det att ladda hem en shareware från hemsidan eller så kollar ni in crackade versioner på The Pirate Bay. Dock så tycker jag fortfarande projektet är intressant, och jag kommer att följa det hela i framtiden.

En node är markerad och länkarna till andra nodes syns.

Då minnet är knutet till miljön som man vistas i så underlättas återhämtningen av information att inlärningen sker i olika miljöer. Detta är något som skaparna bakom RecallPlus är på spåren, som har en studieorienterad infallsvinkel i deras produkt. Där kan man skapa sina mindmaps i en 3D-miljö som man kan orientera sig i och placera ut texter i bergslandskap. En funktion för repetition finns även inbyggd för att minimera risken för att man glömmer bort det man skriver in. Navigationen känns dock klumpig och den fulla versionen kostar en hel del, då det inte verkar finnas några crackade versioner ute till min vetskap.

I RecallPlus kan man placera sina anteckningar i en 3D-miljö.

En tredje programvara som sysslar med det här är 3D topicscape, som låter användarna bygga upp sina tankebanor i lite snyggare 3D-miljöer. Här radar man upp figurer i olika färger och slänger in olika dokument i dom, så det känns mest som en avancerad dokumenthanterare. Dock en en begränsad och klumpig sådan, men är ett intressant steg på vägen mot snyggare informationshanterare som verkligen utnyttjar 3d-tekniken som utvecklas inom dataspelsvärlden. Den pedagogiska programvaran kommer nog att smälta ihop med tekniken från dataspelen i framtiden, och vi kan nog vänta oss allt mer innovativa programvaror på den här fronten.

Snygg 3D-grafik, men begränsad användarvänlighet.

En intressant utveckling skulle vara att få fram ett open source-projekt som kombinerar Wikipedia och en utveckling av den visuella mindmaptekniken som man kan se i programmen här ovan. En början skulle kunna vara att utveckla en sorts kombination mellan en mindmap-plattform och en enkel wiki. Där skulle man kunna se alla sidor man skriver på i grafisk form, där länkarna från en text syns som pilar eller linjer. Därefter skulle steget inte vara särskilt långt till att anpassa den tekniken för att kunna surfa på Wikipedia och se hur sidorna länkar till varandra i grafisk form. Funktionen med att testa kunskap som finns i RecallPlus skulle kunna användas för snabb inlärning på dom moment man väljer.

Ännu en utveckling som går hand i hand med den fantastiska utvecklingen av 3D-grafik och forskning inom virtuell verklighet skulle kunna vara att man placerar olika delar av Wikipedia i olika 3D-miljöer. T.ex. att alla sidor som har med biologi att göra placeras i en djungel med medföljande laboratorium där man kan beskåda och själv delta i experiment. Eller att man kan återskapa naturliga miljöer för historiska skeenden, exemplifiera sociologiska teorier direkt i en urban miljö, etc. Möjligheterna är enorma om bara tekniken finns där. Det sociala experimentet Wikipedia har visat sig vara en enorm succé och ett slående exempel för hur människor kan gå ihop och samarbeta utan något som helst ekonomiska incitament med i bilden.  Nu är det dock dags att ta det hela några steg längre.

Andra bloggar om: datorer, mjukvara, programvara, data, wikipedia, mindmaps, psykologi, tony buzan, minnet, studier, inlärning