Redan de gamla grekerna (en något uttjatad inledning) använde mentala tekniker för att komma ihåg tankegångar och som retoriskt hjälpmedel. Antikens Grekland var en högst muntligt baserad kultur där man satte stor vikt vid presentationen av olika spörsmål, och där den retoriska skickligheten var en nödvändighet för att kunna utöva inflytande på åskådarna. En teknik för att kunna komma ihåg vad man skulle säga på sina långa utläggningar var att visualisera det genom så kallad mnemoteknik. Man utnyttjar sin fantasi och kreativitet till att föreställa sig olika symboler och objekt i olika följer, och kunde på det sättet bemästra en stor mängd information på ett enkelt sätt.
Tony Buzan populäriserade tekniken med mindmaps och mnemoteknik på 70-talet (genom en BBC-serie och en rad böcker). Förutom att för fram mnemotekniken så var han företrädare för någon sorts pseudovetenskaplig tanke om ”mental literacy”. Han menaratt man måste träna hjärnan på samma sätt som man tränar sina muskler:
In the same way as cycling in the gym or lifting weights builds your body, memorization trains your mind. The nice thing is when you train the muscle of memory you are simultaneously training the muscles of creativity, general thinking, survival and problem solving.
Och metoden är:
The keys are to improve your imagination and to improve your ability to associate and locate things. When you do that you are automatically training your creativity and memory, enabling yourself to focus and concentrate more. It’s simply a matter of sticking to that task, as any athlete would, so that you become fit in that area.
Detta medförde att han utvecklade den så kallade mindmaptekniken. Trots att människan har använt liknande metoder ett bra tag så var det här det första försöket att sammanställa det hela till ett sammanhållet system för inlärning och studier. Tekniken går ut på att man från en huvudtanke i mitten utvecklar grenar åt olika håll där man staplar information i kortfattad form.
Till detta finns det numera hjälpmedel i form av alltmer sofistikerade mindmap-program som Buzans egna produkt iMindMap och liknande, som FreeMind, ConceptDraw, VUE och MindManager. Problemen med dessa är att det inte går att skapa stora system med dom, utan man får skapa enskilda mindmaps för varje ämne. Det blir lätt rörigt med alla filer utan en direkt överblick samtidigt som det känns så begränsat när man inte kan göra ihop informationen till ett enda system.
TheBrain Technologies utvecklar en programvara vid namn Personal Brain som är rätt intressant i det här avseendet. Det är ett javabaserat program som fungerar som ett dynamiskt nätverk av olika ”nodes” (tankar ungefär), där vilken node som är i fokus varierar med själva navigationen. Varje node som läggs till kan länkas på olika sätt till alla andra i nätverket. Det hela gör det till ett väldigt snabbt och roligt sätt att organisera system med information. Layouten är lätt futuristisk och påminner lite om datastationerna i Star Trek.
Det enda som jag stör mig på är just att det inte fungerar som en Wiki. Om dessa nodes istället var som flygande Word-dokument skulle jag vara såld, men istället måste man hålla på med en extremt bökig antecknings-funktion om man vill skriva länge inlägg. Ett liknande program som organiserade skrivna dokument i en dylik visuell form skulle jag nästan betala för att komma över. Om ni vill testa så går det att ladda hem en shareware från hemsidan eller så kollar ni in crackade versioner på The Pirate Bay. Dock så tycker jag fortfarande projektet är intressant, och jag kommer att följa det hela i framtiden.
En node är markerad och länkarna till andra nodes syns.
Då minnet är knutet till miljön som man vistas i så underlättas återhämtningen av information att inlärningen sker i olika miljöer. Detta är något som skaparna bakom RecallPlus är på spåren, som har en studieorienterad infallsvinkel i deras produkt. Där kan man skapa sina mindmaps i en 3D-miljö som man kan orientera sig i och placera ut texter i bergslandskap. En funktion för repetition finns även inbyggd för att minimera risken för att man glömmer bort det man skriver in. Navigationen känns dock klumpig och den fulla versionen kostar en hel del, då det inte verkar finnas några crackade versioner ute till min vetskap.
I RecallPlus kan man placera sina anteckningar i en 3D-miljö.
En tredje programvara som sysslar med det här är 3D topicscape, som låter användarna bygga upp sina tankebanor i lite snyggare 3D-miljöer. Här radar man upp figurer i olika färger och slänger in olika dokument i dom, så det känns mest som en avancerad dokumenthanterare. Dock en en begränsad och klumpig sådan, men är ett intressant steg på vägen mot snyggare informationshanterare som verkligen utnyttjar 3d-tekniken som utvecklas inom dataspelsvärlden. Den pedagogiska programvaran kommer nog att smälta ihop med tekniken från dataspelen i framtiden, och vi kan nog vänta oss allt mer innovativa programvaror på den här fronten.
Snygg 3D-grafik, men begränsad användarvänlighet.
En intressant utveckling skulle vara att få fram ett open source-projekt som kombinerar Wikipedia och en utveckling av den visuella mindmaptekniken som man kan se i programmen här ovan. En början skulle kunna vara att utveckla en sorts kombination mellan en mindmap-plattform och en enkel wiki. Där skulle man kunna se alla sidor man skriver på i grafisk form, där länkarna från en text syns som pilar eller linjer. Därefter skulle steget inte vara särskilt långt till att anpassa den tekniken för att kunna surfa på Wikipedia och se hur sidorna länkar till varandra i grafisk form. Funktionen med att testa kunskap som finns i RecallPlus skulle kunna användas för snabb inlärning på dom moment man väljer.
Ännu en utveckling som går hand i hand med den fantastiska utvecklingen av 3D-grafik och forskning inom virtuell verklighet skulle kunna vara att man placerar olika delar av Wikipedia i olika 3D-miljöer. T.ex. att alla sidor som har med biologi att göra placeras i en djungel med medföljande laboratorium där man kan beskåda och själv delta i experiment. Eller att man kan återskapa naturliga miljöer för historiska skeenden, exemplifiera sociologiska teorier direkt i en urban miljö, etc. Möjligheterna är enorma om bara tekniken finns där. Det sociala experimentet Wikipedia har visat sig vara en enorm succé och ett slående exempel för hur människor kan gå ihop och samarbeta utan något som helst ekonomiska incitament med i bilden. Nu är det dock dags att ta det hela några steg längre.
Andra bloggar om: datorer, mjukvara, programvara, data, wikipedia, mindmaps, psykologi, tony buzan, minnet, studier, inlärning
Senaste kommentarer