Perspektiv på social och teknologisk organisering av arbetslivet

För att behandla ämnet borde vi först ta en titt på arbetsplatsen som en social institution och vi kan därmed gräva fram Karl Marx klassanalys. Hans samhällsperspektiv satte konflikten mellan olika klasser i centrum för samhällsförändring och menade att konflikten i det framväxande kapitalistiska samhället under industriella revolutionen stod huvudsakligen mellan arbetare (egendomslösa) och kapitalister (egendomsägare). Kapitalismen är enligt Marx ett produktionssätt, i likhet med slaveri och feodalism tidigare, som är avgörande för de produktionsförhållanden som skapas. Alltså bestämmer produktionssättet de relationer människor har till produktionen och därmed vilken samhällsklass dom ingår i.

Intressant för relationen till yrkesrollen som social status är i Marx analys främst den så kallade exploateringen. Marx menade att kapitalistiska samhällsklassen stod i ett dominansförhållande till den egendomslösa klassen i och med att kapitalisterna genom sina relationer till produktionsmedlen (ägande av land, fabriker och maskiner) avgjorde arbetsförhållandena för arbetarna. En utsugning eller exploatering av arbetarna skedde då de egendomslösa arbete i fabrikerna producerade en vinst långt utöver den som krävdes för att betala omkostnaderna i fabriken (lönerna och underhåll av maskiner). Detta mervärde gick istället direkt till ägarna, vilket var ett orättvist förhållande.

Från ett perspektiv som sätter social status och roller i fokus kan man fortfarande använda sig av denna klassanalys då det aktualiserar det maktförhållande som fortfarande råder i den moderna kapitalismen och därmed även har betydelse för analysen av yrkesrollen. Den sociala status man har som arbetare på ett företag innebär rollförväntningar där man i relation till den existerande makthierarkin lyder de order som man får uppifrån. Man kan tala om en till samhällselit som består av industriledare som är anställda på företaget och därmed utövar ett dominansförhållande mot de anställda under dem i hierarkin i egenskap av en social status som chefer, även om dessa många gånger även är delägare i företaget.

Arbetslivspsykologin har visat hur inflytande på arbetsplatsen påverkat motivationen hos de anställda till det bättre, vilket inte minst kommer till tydligt uttryck i helt demokratiska arbetsplatser som många företag har omvandlats till i ockupationsrörelsen i Argentina sedan 2001. Men i managementpsykologin handlar det om att uppmuntra emotionell intelligens hos de anställda för att kunna behålla vinstnivån. I Daniel Colemans bok om emotionell intelligens i arbetslivet hittar vi följande motivation: ”Vi inser behovet att utnyttja medarbetarna bättre – maximera våra mänskliga tillgångar – och få kurvan att peka uppåt igen. Därför försöker vi göra företaget mer emotionellt intelligent.”

Det har hävdats av många att det postindustriella kunskapssamhället som man menar håller på att växa upp ur spillrorna av det gamla svenska industrisamhället innebär en strukturförändring för ekonomin. Tankegångarna brukar lyda att den omvandling av ekonomin som vi hör talas om är av samma vikt som den industriella revolutionen som på 100 år förändrade Sveriges demografi genom en stor urbanisering och enorm uppsving i industriproduktion. Men är det verkligen samma situation som råder nu?
Författaren Mikael Nyberg skriver i Kapitalet.se att det är ett tankefel att blanda ihop vad och var människor producerar med hur de producerar varorna. Han menar att trots att tjänstesektorn har ökat i statistiken och att tillverkningsindustrin har gått ner så kan man inte hävda att industrikapitalismens era är över. Istället har tjänstesektorn industrialiserats om man ser på begreppet industri som ett sätt att organisera produktionen genom en långt driven arbetsdelning, standardiserade arbetsuppgifter och arbetarnas inordning i en hierarkisk byråkrati. Så oavsett om man sysslar med produktion av programvara istället för bilar så skiljer sig inte sättet arbetet försiggår nämnvärt från den som sker i fabriker.

Men det har skett föränringar inom ekonomin som lett till mindre säkra anställningsförhållanden, kortvariga anställningar och experimenterande med så kallade platta organisationer som inte är lika hierarkiskt uppbyggda. Men den ”flexibla” arbetsmarknaden innebär hårda påfrestningar för individen i och med den osäkra anställningen och höga arbetstakten gör att många bränner ut sig. Inom sociologin har denna fråga blivit mer och mer aktuell dom senaste 30 åren i industrialiserade länder där unga människor inte längre kan räkna med en säker karriärväg och ett arbete för livet. Den globaliserade ekonomin har lett till att företag ofta går ihop med efterföljande stålbad där arbetare ofta avskedas för att företaget ska effektiviseras.

Richard Sennett skriver i sin bok ”När karaktären krackelerar” hur begreppet ”flexibilitet” har använts för att upphäva förtryckarstämpeln på begreppet ”kapitalismen”, genom att försöka koppla samman begreppet med människors ökade förmåga att själva utforma sina liv. Men istället så har flexibiliteten varit enkelriktad till arbetarnas nackdel och i själva verket medfört nya styrmekanismer med en svårtolkad maktstruktur. Han menar att flexibiliteten medfört en förändring i karaktären hos arbetarna till att de blivit mindre motiverade och mer deprimerade.6 Mot denna bakgrund är det inte svårt att se hur ”emotionell intelligens” för att öka produktiviteten kom in på dagordningen.

Yrkesrollen i relation till teknologi är även här intressant, då teknologins utformning ofta reflekterar de makthierarkier som existerar i den aktuella sociala institutionen. Naom Chomsky skriver i ”Notes on anarchism” att teknologi kan användas på många olika sätt. Den är neutral i sin natur och det handlar bara om vad den utvecklas till för ändamål och hur den tillämpas. Att teknologi kan utvecklas för att underlätta arbetarna att ta demokratiska beslut i realtid utan chefer är lika sant som att den kan användas för att låta chefer och förmän övervaka arbetarnas prestationer och stärka den hierarkiska uppdelningen av dom som ger order och dom som utför dom. Skillnaden är att den förra teknologin inte utvecklas då den såklart skulle förändra de den sociala hierarkin. Detta är intressant i relation till en rad olika teknologier som följdaktligen då kommer att kunna användas på sätt som antingen främjar demokratiska och icke-demokratiska arbetssätt.

En intressant konsekvens av utvecklingen av mer sofistikerad artificiell intelligens har att göra med hur produktionen av materiella produkter kan bli mer och mer automatiserade genom användning av robotar. Vi har under 1900-talet redan sett hur fabriksarbete kommit mer och mer att handla om en övervakning av högteknologisk apparatur än att själva sitta vid det löpande bandet och modifiera produkten i olika led av varutillverkningen. Artificiell intelligens är dock inte enbart användbart i industrirobotar utan även inom kunskapsproduktion som datasökningar, forskning, rutinåtgärder på sidor som Wikipedia, etc.

En spekulation om framtiden är att vi går mot en utveckling där mer och mer av det arbete som vi inte själva vill utföra istället kommer att skötas helt av artificiella intelligenser. Denna utveckling förutsätter då att det är ekonomiskt hållbart att utveckla detta system i första taget, men om det en gång är utvecklat kan spridningen ske utan vidare. Vad kommer yrkesrollen då att innebära? Medieteoretikern Clay Shirky menade att framtidens arbete skulle vara det som inte var roligt att utföra, eftersom det som var roligt redan hade utförst frivilligt och delats med sig av på internet. Detta sa han i relation till den kollaborativa kunskapsproduktion som vi ser genom sociala medier på internet idag, där människor utanför formella organisationer lägger ner mycket tid på att utveckla och dela med sig av information och produktion gällande sina egna intresseområden.

Men om nu det arbete som ingen vill utföra då utförs av robotar och artificiella intelligenser? Ett tänkbart svar får vi i Ray Kurzweils mycket optimistiska vision av framtiden där det arbete man sysslar med är i princip oskiljbart från lek. Precis som Einstein kom på relativitetsteorin genom att dagdrömma om att han var en solstråle så kommer framtidens kunskapsproduktion att ske i virtuell verklighet, där steget från en tanke till en simulering av dess konsekvenser är ögonblicklig. Vad social status och roller skulle innebära i ett sådant samhälle är det svårt att säga.

Den biologiska grunden för rättvisekänslan

Från den romerska mytologin hämtas idag gudinnan Justitia som en symbol för lagen, juridiken och rättvisan. Hon brukar framställas med ögonbindel hållande en våg och ett svärd, vilket ska symbolisera likhet inför lagen, uppvägandet av det som väger för och emot i målet och svärdet för bestraffningen. I den grekiska mytologin motsvaras hon av gudinnan Dike, som skickades till jorden av Zues för att se till så att människorna höll sig i skinnet. Uppfattningen om rättvisa har anor långt tillbaka i tiden, och har fortsatt att intressera människor i olika samhällen sedan dess, vilket har bidragit till uppkomsten av en stor mängd uppfattningar om vad som är rättvisa och vad den beror på.

Idag studeras rättvisa flitigt inom många vetenskapliga discipliner, exempelvis inom ekonomi, filosofi och sociologi, samt speciellt inom det interdisciplinära området spelteori. En sociologisk studie på 70-talet visade att människor är känsliga för ”obalans” i tjänster och gentjänster, och ibland försöker överkompensera om dom känner sig skyldiga för att ha tagit emot en oförtjänad belöning. Det hela manifesterar sig som så att man till och med är villig att offra potentiella vinster för egen del för att blockera att andra individer tar emot mycket större vinster. Detta medför att formerna för samarbete blir stabilare, exempelvis genom att det blir svårare för så kallade ”friåkare”.

Kritik mot den här studien har påpekat att det är snarare graden och situationen som medför om man accepterar eller inte accepterar rättvisa, men det förklarar inte varför kapuciner och schimpanser uppvisar liknande beteende. Hur kommer det sig att tre arter på den evolutionära kedjan utvecklar ett liknande beteende i fråga om rättvisa? I en studie med kapucinapor så visade det sig att aporna föredrog att inte få någon belöning alls, framför att få en orättvis belöning i förhållande till en andra apa. Därefter riktades ilska mot forskarna som genomförde den orättvisa distributionen av maten. Detta kan tyda på en genetisk predestinerad känsla för rättvisa hos primater, även om vissa tror att det kan vara inlärt. Men det tvivlar jag själv på och man har inte hittat något liknande hos andra släkter.

Visst påverkar miljön ens föreställningar och uppfattning av världen, men man får aldrig glömma att människan är en biologisk varelse som får sina mentala förutsättningar från sin genuppsättning. Föreställningen om människan som ett socialt djur som påverkas i hög grad av den sociala miljön är sant till en viss gräns, något som bland andra psykologen Steven Pinker har fört ut i populärvetenskapliga böcker. Han menar att den mänskliga naturen inte är något ”oskrivet blad”, utan att människans medvetande är baserat på hur hjärnan i ett komplext system interagerar med dess olika delar. Med detta sagt så finns det ingen grund för att förneka miljöns betydelse, men den måste balanseras med det biologiska. På samma sätt som det troligen finns en biologisk grund för moralen, incesttabut, sexualiteten, etc, är det den sociala miljön, samhället och kulturen som avgör exakt hur det tar sig uttryck (eller undertrycks), så finns det troligen en liknande genetisk predestination för rättvisekänslan.

I vilket fall så kan man lugnt säga att rättvisa är väldigt viktigt i människans samhällen. Den amerikanska filosofen John Rawls menade att rättvisa är lika viktigt för sociala institutioner som sanning är för system av tänkande. Det förefaller faktiskt logiskt att om rättvisekänslan är en del av den mänskliga naturen så kommer den att påverka hur de sociala institutioner som omger människan byggs upp. Utan att gå in på evolutionär psykologi (söka förklaring till de evolutionära fördelarna av rättvisekänslan) så kan man på basis av detta konstatera att människor kommer att känna sig nöjda i vissa sociala institutioner och missnöjda i andra. Social stratifiering av olika slag kan nog motvilligt accepteras genom indoktrinering och social kontroll, men om känslan för rättvisa är av naturen given så kan man nog bara vänta sig att människor kommer att se med oblida ögon på orättvisa fördelning av privilegier och resurser.

Men det hela är kanske inte så enkelt, utan som sagt så påverkas känslan av rättvisa även av ett system av tänkande som kommer från samhället och kulturen. Att exempelvis monarkers eller kejsares privilegier har kunnat upprätthållas genom historien är på grund av att dessa utmålades i ett metafysiskt glimmer, där deras position ofta var av gud given. På samma sätt kunde prästerna upprätthålla social kontroll i byarna genom tal om himmel eller helvete. Den extrema fattigdom som existerade i början av industrialiseringen i Europa uppfattades inte som någon orättvisa i så hög utsträckning innan organisationer började sprida idéer om klass och kapitalismens natur, något som Karl Marx menade på var att väcka massorna till ett så kallat ”klassmedvetande”. Arbetarna blev medvetna om deras position i det ekonomiska systemet, och att deras rättmätiga andel av produktionsvärdet inte tillkom dem själva utan stoppades i kapitalisternas egna fickor. Denna föreställning fick troligen gensvar hos den biologiska känslan av aversion mot orättvisa, och gjorde det lättare att organisera massorna.

Men just föreställningen om vad som är rättvist skiljer sig på många sätt, vilket man enkelt kan se på alla filosofiska och politiska teorier med rättvisan som grund för resonemanget. Att se på rättvisa som en moralisk föreställning baserad på biologin ger inget svar på vad som faktiskt är rättvist, utan kan snarare få en att hemfalla åt moralisk relativism. Om moralen kommer från biologin som ett resultat av att det en gång har inneburit överlevnadsmässiga och reproduktiva fördelar för en individ som sedan spritts vidare i populationen så kan det kännas svårt att spika fast en definitiv grund för vad man ska basera den rent filosofiskt på. Det är lätt att se det hela som bara ännu ett exempel på hur genetiken påverkar vår uppfattning av verkligheten, och att det egentligen inte finns några rättsnören att dra i över vad som är rätt fel. Går det egentligen att rättfärdiga moral och rättvisa över huvud taget?

Andra bloggar om: moral, john rawls, karl marx, rättvisa, klass, stratifiering, människans natur, biologi, psykologi, sociologi