Piratpartiets politiska kompass

Det har varit mycket diskussioner om var Piratpartiet står på höger-vänsterskalan på senaste tiden. Vi har hört Peter Erikssons utspel om att ”Det jag vet om de här killarna är att de står långt till höger i många frågor. Till höger om moderaterna i praktiken”, Rick Falkvinges intervju i tidningen Fokus där han sa att han är ”ultrakapitalist” och menade att ”Moderaterna är inte så renodlat kapitalistiskt som jag tycker om. De är någon slags halvmjäkiga socialliberaler” för att i nästa andetag snacka om ”digital kommunism. Just kommuniststämpeln hörs även på håll i en vilt beskyllande bloggosfär där Piratpartiet är ”de nya kommunisterna” och tydligen för en politik inte alldeles för olik den i Sovjetunionen.  ”Det hela påminner mig om kommunistivrarnas drömmar om ett samhälle där ingen fick tjäna för mycket, alla skulle dela på alla resurser och hela folket skulle vara en enda maskinell massa. Det har gått ganska dåligt för dessa samhällen.”

Saken är den att Piratpartiets uttalade politiska taktik att samarbeta med den partigrupp i EU-parlamentet eller det block i Riksdagen där man kan få mest genomslag för sin politik innebär att man ställer sig utanför den traditionella blockpolitiken. Detta eftersom man inte tar ställning i alla de frågor som inte rör deras partiprogram, vilket möjliggör att partimedlemmarna kommer både från höger- och vänsterhåll. Rick Falkvinge har ett förflutet i MUF, Christian Engström ett förflutet i Folkpartiet och Amelia Andersdotter kommer från vänsterhållet och kan tänka sig att skänka sin eventuella parlamentarikerlön till bland annat Attac. Man ser samma sak i IRC-kanalen #piratpartiet, där diskussionerna går vilda mellan höger- och vänsterfraktioner medan man samsas om den politiska taktiken och själva sakfrågorna.

Höger-vänsterskalan är alltså inte tillämpbar i det här fallet, utan ett mer meningsfullt sätt att försöka placera dom på en politisk skala finner man i den politiska kompassen. Det är ett försök att nyansera det politiska spektrumet genom att istället för att placera höger och vänster på en enda axel istället använda två, där x-axeln refererar till hur man vill att ekonomin ska vara organiserad. Vänster förordar då en ekonomi som organiseras genom staten eller med anarkistiska/syndikalistiska tanken om arbetares självorganisering. Att vara höger i ekonomiska frågor syftar på den kapitalistiska tanken om individer som konkurrerar på en marknad. Y-axeln refererar till graden av frihet för individen, där man i den anarkistiska och liberala idétraditionen har varit skeptisk till staten och positiva till att utöka människans frihet så långt som det är meningsfullt. Det kan ställas mot en mer auktoritär syn på individen som återfinns i fascism, nationalsocialism och de marxism-leninistiska experimenten i statskapitalism.

Så var placerar man in Piratpartiet här då? På den ekonomiska x-axeln så placerar man sig inte in sig alls (i bilden ovan ligger man precis i mitten för enkelhetens skull), medan man på y-axeln kan tänka sig att man lägger sig i mitten av den halvan (0,-7). Detta eftersom man är för en förstärkning av den personliga integriteten, öppenhet och demokrati, något som man kan argumentera för snarare leder till mer frihet för individen snarare än en inskränkning av den. Fast å andra sidan borde det inte gå längre än till mitten just för att det ändå rör sig om ett parlamentariskt politiskt parti som verkar inom de institutionella ramar som just detta innebär. Längre ner på den frihetliga skalan hittar man anarkism/syndikalism och nyliberalism på vänster respektiva höger sida, och det är uppenbart att Piratpartiet inte går så långt i sitt partiprogram även om det med största säkerhet finns partimedlemmar som bekänner sig till båda sidor.

Andra bloggar om: piratpartiet, peter eriksson, ideologi, political compass, kommunism, kapitalism, politisk taktik, liberalism, nyliberalism, anarkism

Den biologiska grunden för rättvisekänslan

Från den romerska mytologin hämtas idag gudinnan Justitia som en symbol för lagen, juridiken och rättvisan. Hon brukar framställas med ögonbindel hållande en våg och ett svärd, vilket ska symbolisera likhet inför lagen, uppvägandet av det som väger för och emot i målet och svärdet för bestraffningen. I den grekiska mytologin motsvaras hon av gudinnan Dike, som skickades till jorden av Zues för att se till så att människorna höll sig i skinnet. Uppfattningen om rättvisa har anor långt tillbaka i tiden, och har fortsatt att intressera människor i olika samhällen sedan dess, vilket har bidragit till uppkomsten av en stor mängd uppfattningar om vad som är rättvisa och vad den beror på.

Idag studeras rättvisa flitigt inom många vetenskapliga discipliner, exempelvis inom ekonomi, filosofi och sociologi, samt speciellt inom det interdisciplinära området spelteori. En sociologisk studie på 70-talet visade att människor är känsliga för ”obalans” i tjänster och gentjänster, och ibland försöker överkompensera om dom känner sig skyldiga för att ha tagit emot en oförtjänad belöning. Det hela manifesterar sig som så att man till och med är villig att offra potentiella vinster för egen del för att blockera att andra individer tar emot mycket större vinster. Detta medför att formerna för samarbete blir stabilare, exempelvis genom att det blir svårare för så kallade ”friåkare”.

Kritik mot den här studien har påpekat att det är snarare graden och situationen som medför om man accepterar eller inte accepterar rättvisa, men det förklarar inte varför kapuciner och schimpanser uppvisar liknande beteende. Hur kommer det sig att tre arter på den evolutionära kedjan utvecklar ett liknande beteende i fråga om rättvisa? I en studie med kapucinapor så visade det sig att aporna föredrog att inte få någon belöning alls, framför att få en orättvis belöning i förhållande till en andra apa. Därefter riktades ilska mot forskarna som genomförde den orättvisa distributionen av maten. Detta kan tyda på en genetisk predestinerad känsla för rättvisa hos primater, även om vissa tror att det kan vara inlärt. Men det tvivlar jag själv på och man har inte hittat något liknande hos andra släkter.

Visst påverkar miljön ens föreställningar och uppfattning av världen, men man får aldrig glömma att människan är en biologisk varelse som får sina mentala förutsättningar från sin genuppsättning. Föreställningen om människan som ett socialt djur som påverkas i hög grad av den sociala miljön är sant till en viss gräns, något som bland andra psykologen Steven Pinker har fört ut i populärvetenskapliga böcker. Han menar att den mänskliga naturen inte är något ”oskrivet blad”, utan att människans medvetande är baserat på hur hjärnan i ett komplext system interagerar med dess olika delar. Med detta sagt så finns det ingen grund för att förneka miljöns betydelse, men den måste balanseras med det biologiska. På samma sätt som det troligen finns en biologisk grund för moralen, incesttabut, sexualiteten, etc, är det den sociala miljön, samhället och kulturen som avgör exakt hur det tar sig uttryck (eller undertrycks), så finns det troligen en liknande genetisk predestination för rättvisekänslan.

I vilket fall så kan man lugnt säga att rättvisa är väldigt viktigt i människans samhällen. Den amerikanska filosofen John Rawls menade att rättvisa är lika viktigt för sociala institutioner som sanning är för system av tänkande. Det förefaller faktiskt logiskt att om rättvisekänslan är en del av den mänskliga naturen så kommer den att påverka hur de sociala institutioner som omger människan byggs upp. Utan att gå in på evolutionär psykologi (söka förklaring till de evolutionära fördelarna av rättvisekänslan) så kan man på basis av detta konstatera att människor kommer att känna sig nöjda i vissa sociala institutioner och missnöjda i andra. Social stratifiering av olika slag kan nog motvilligt accepteras genom indoktrinering och social kontroll, men om känslan för rättvisa är av naturen given så kan man nog bara vänta sig att människor kommer att se med oblida ögon på orättvisa fördelning av privilegier och resurser.

Men det hela är kanske inte så enkelt, utan som sagt så påverkas känslan av rättvisa även av ett system av tänkande som kommer från samhället och kulturen. Att exempelvis monarkers eller kejsares privilegier har kunnat upprätthållas genom historien är på grund av att dessa utmålades i ett metafysiskt glimmer, där deras position ofta var av gud given. På samma sätt kunde prästerna upprätthålla social kontroll i byarna genom tal om himmel eller helvete. Den extrema fattigdom som existerade i början av industrialiseringen i Europa uppfattades inte som någon orättvisa i så hög utsträckning innan organisationer började sprida idéer om klass och kapitalismens natur, något som Karl Marx menade på var att väcka massorna till ett så kallat ”klassmedvetande”. Arbetarna blev medvetna om deras position i det ekonomiska systemet, och att deras rättmätiga andel av produktionsvärdet inte tillkom dem själva utan stoppades i kapitalisternas egna fickor. Denna föreställning fick troligen gensvar hos den biologiska känslan av aversion mot orättvisa, och gjorde det lättare att organisera massorna.

Men just föreställningen om vad som är rättvist skiljer sig på många sätt, vilket man enkelt kan se på alla filosofiska och politiska teorier med rättvisan som grund för resonemanget. Att se på rättvisa som en moralisk föreställning baserad på biologin ger inget svar på vad som faktiskt är rättvist, utan kan snarare få en att hemfalla åt moralisk relativism. Om moralen kommer från biologin som ett resultat av att det en gång har inneburit överlevnadsmässiga och reproduktiva fördelar för en individ som sedan spritts vidare i populationen så kan det kännas svårt att spika fast en definitiv grund för vad man ska basera den rent filosofiskt på. Det är lätt att se det hela som bara ännu ett exempel på hur genetiken påverkar vår uppfattning av verkligheten, och att det egentligen inte finns några rättsnören att dra i över vad som är rätt fel. Går det egentligen att rättfärdiga moral och rättvisa över huvud taget?

Andra bloggar om: moral, john rawls, karl marx, rättvisa, klass, stratifiering, människans natur, biologi, psykologi, sociologi