Psykoanalysens undermedvetna och 4chan som internets svarta hål

”Mänsklighetens ödesfråga syns mig vara om i och vilken grad det skall lyckas den i dess kulturutveckling att bli herre över den störning i samlevnaden som förorsakas av den mänskliga aggressions- och självbevarelsedriften. I detta avseende förtjänar kanske just vår tid ett särskilt intresse.” Detta skriver Freud som avslutningsord i sin skrift ”Vi vantrivs i kulturen”. Året var 1930 och skrev med bakgrund av hopande orosmoln med ekonomisk depression och den begynnande nationalsocialismen, men kan om man tar psykoanalysen på allvar även appliceras på dagens internet och dess framtida utveckling.

Från att ha en neurologisk utgångspunkt i sina studier av psyket så gick Freud över till ett systematiskt studerande av det omedvetna. Som utgångspunkt hade han fortfarande biologin, som han menade fortfarande låg till den yttersta grunden för människornas beteende, vilket man kan se i hans teoretiserande över drifterna. Utvecklingen av hans teorier hämtade mycket från hans egna självanalys samt de patienter han behandlade. Freud utvecklade teorin om att psyket har en omedveten nivå där individers undantryckta drifter, fantasier, önskningar, minnen, tankar och föreställningar hamnar.

Det undermedvetna är inte åtkomligt för individen på egen hand, utan visar sig under speciella omständigheter som drömmar, fehandlingar som freudianska felsägningar, psykoanalytisk terapi, psykotikerns föreställningsvärld, etc. Den medvetana nivån av psykets uppbyggnad har man tillgänglig i sina tankar när helst man önskar. Den består av tankar och minnen som inte är fördolda på något sätt. Det förmedvetna är en mellannivå där man kan bli medvetet om dess innehåll om man vänder sin uppmärksamhet mot det. Dessa nivåer i psyket samspelar med varandra på komplexa sätt, vilket föranleder namnet – Psykodynamiska perpsketivet.

Grundidén i ”Vi vantrivs i kulturen” är att kulturen är byggd på driftsförsakelse som bara ökar i och med kulturens utveckling. Detta är dock något man kan ifrågasätta idag, då synen på sexualitet har till viss del genomgått en förändring under 1900-talet. Men vi vantrivs dock fortfarande i kulturen. De handlingsmönster som samhället inte accepterar i vissa situationer eller över huvud taget lär vi oss tränga bort genom överjaget. Men denna process är inte kostnadsfri för den sexualitet och agression vi inte får uttrycka mot världen vänds istället mot det egna jaget.

Det undermedvetna överjaget kristalliserar dessa psykiska krafter i form av en skuld som människorna bär på för alla tankar som uttrycker en önskan om att genomföra det förbjudna, det undantryckta. Därför går människan hela tiden runt med känslor av skuld och vantrivsel, där vi straffas av samhället om vi utför handlingarna men av överjaget om vi inte gör det. Kulturen är dock nödvändig, enligt Freud, för att hindra att fullt krig rådde mellan människor då deras aggressionsdrift skulle få fullt utrymme, men följden blir fortfarande att den psykiska balansen hos människor ofta rubbas och neuroser utvecklas.

I relation till internet så kan ett psykoanalytiskt perspektiv bli rätt intressant. Internets decentraliserade infrastruktur gör det svårt att censurera material och nästan helt omöjligt att stoppa att information och data sprids. Därav är det naturligt att det skapas sidor där man i princip inte har några regler för vad användarna vill ladda upp. En av dessa är bildforumet 4chan som har beskrivits av h+ Magazine som ”internets svarta hål” och av Fox News som ”Internet Hate Machine”.

Här skapas memer som senare sprider sig till ”mainstreaminternet” och består ofta av 3d-bilder, animationer, ”demotivational posters”, gulliga katter och andra djur, men även bilder på döda och torterade djur och människor, sjukdomsdrabbade och alla sorters pornografi. Det är ofta självrefererande till den grad att det mest blir som ett enda stort internskämt, men ur ett psykoanalytiskt perspektiv kan man ta fasta på hur människans drifter, sexualitet och aggression, får ett sorts andningshål i en värld där man ofta ser ner på sådant. Vid datorn i sovrummet så kan man istället för att hålla tillbaka på dessa drifter istället frossa i dom utan risk för repressalier från en kultur som inte stödjer den sortens beteende.

Det som möjliggör det är att användarna som postar bilder är anonyma och att man kommunicerar på ett både visuellt och verbalt plan, vilket då kan jämföras med psykoanalysens fria associationer där fantasier och tankar får komma ut fritt. Psykoanalysen hjälper oss därmed förstå att vi behöver dylika utrymmen för att anonymt kunna få ur oss det förtryckta som en sorts terapi. Den teknologi som behövs för det är de decentraliserade nätverken som vi kallar internet, utan några inskränkningar i form av censur och övervakning (vilket kanske kan ses som överjagets förespråkare), vilket då måste tas i beaktande när det gäller den framtida teknologiska utvecklingen av internet.

Människans känslor i relation till utvecklingen av artificiell intelligens

Det biologiska perspektivet inom psykologi erbjuder en syn på människan med fokus på den genetiska grundstrukturen som resulterar i ett nervsystem och kroppslig fysiologi som i sin tur kan producera olika medvetandetillstånd och kognitiva förmågor och egenskaper. Om man tittar på hjärnans evolutionära utveckling så kan man se att många av hjärnans högre centra har utvecklats från det limbiska systemet eller ökade detta systems förmågor. Det limbiska systemet är en uppsättning delar av hjärnan som har stor betydelse för emotioner och beteende. Detta innebär att vårt beslutsfattande och andra kognitiva förmågor som finns främst lokaliserade i neocortex är i hög grad sammanflätade med det limbiska systemet genom en mängd nervtrådar. Känslor kan därmed anses vara de grundbalkar på vilket resten av hjärnans arkitektur vilar, vilket James-Langes teori om emotioner kan sägas visa.

William James menade att en emotion har tre komponenter, nämligen kognition, handling och känsla. Det är den kognitiva aspekten som kommer först, då prefrontal cortex på mycket kort tid (en åttondels sekund i studier med fotografier) reagerar på situationer olika beroende på dess avgörande av om den är bra, dålig, irriterande, njutbar, etc. Därefter kommer handlingen som svar på det kognitiva avgörandet, exempelvis att attackera, fly eller en rent fysiologisk reaktion som att hjärtat pumpar snabbare, salivering, adrenalinutsöndring, etc. Först därefter så kommer själva känslan, vilket tydligt visar att relationen emotioner har till de evolutionära funktionerna som är kopplade till specifika handlingsmönster fortfarande är den grund som vårt medvetande är uppbyggd ifrån.

Men hur välanpassade är dagens samhälle efter vårt biologisk arv? Freud menar i ”Vi vantrivs i kulturen” att sociala regler och lagar är menat att dämpa de inre känslostormarna, men trots det så styrs förnuftet mån gånger känslorna på grund av den grundläggande biologiska uppbyggnaden av vår hjärna. Denna är resultatet av en lång evolutionär process, som dock växte fram i en helt annan miljö (biologisk som materiell) än det postmoderna samhället. Vår grundläggande uppsättning med känslor är den som har fungerat under 50 000 generationer tillbaka, och visar ingen hänsyn till konsekvenserna av hur människan har gått från jägare- och samlare till ett samhälle uppbyggt på agrikultur, arbetsdelning och modern teknologi.

Från att ha spenderat sina liv i små socialt integrerade grupper så lever nu merparten av jordens människor i en urban miljö, där konsekvenserna av en befolkningsexplosion och en snabb historisk utveckling onekligen har påverkat kulturen och därmed även hur människor känslomässigt relaterar till sin omvärld. Och då känslor är genetiskt inprogrammerade impulser till handling så kan man tänka sig att de handlingsmönster som fungerat under en del av människans historia numera förefaller oförnuftiga i en helt annorlunda social kontext.

I relationen till teknologi är det främst skapandet av artificiell intelligens om jag tänker på som relevant utifrån det biologiska perspektivet, då de projekt som existerar idag för att skapa stark AI redan har inspirerats en hel del av neurala nätverk och vissa försöker till och med basera sin forskning på att genom avancerad scanningsteknologi kunna läsa av hjärnan och sedan använda den som en mall för att skapa ett artificiellt medvetande. Tidigare hårdvara för hjärnscanning är bara tillräckliga för att ge en grov uppskattning om vad det är som pågår i hjärnan, men upplösningen för icke-kirurgisk hjärnscanning håller på att fördubblas ungefär var 12:e månad, samtidigt som man kan se en förbättring i hastigheten man rekonstruerar bilderna från hjärnan.

Bilderna används för förstå de grundläggande mönstren i hjärnans olika delar, utan att behöva fånga varje individuell nervkoppling, för att sedan kunna skapa mjukvara som modellererar denna dels funktion. Man måste alltså förstå hjärnan för att kunna bygga intelligenta system, men man behöver inte nödvändigtvis imitera dess beteende ner på minsta cellulära eller atomära nivå. Istället är det de mest grundläggande designprinciperna man är ute efter, exempelvis hur det går till när hjärnan känner igen mönster, riktar sin uppmärksamhet, etc. Idag är datorer linjära och systematiska i sin natur, men tanken är att de ska kunna få egenskaper hos människor gör dom mer dynamiska.

Många diskussioner om artificiell intelligens präglas av en oro inför vad det skulle innebära om människan lyckas skapa maskiner som i sin tur är mer intelligenta än människorna själva. Alla sorters AI behöver dock inte vara likadana, då man kan tänka sig att i vissa intelligenta system kanske det inte behövs ett självmedvetande eller det känsloliv människan har. Men om man vill skapa en stark AI, alltså ett människoliknande artificiellt medvetande, då måste man ta med känslor i beräkningen. Och då är vi tillbaka där vi startade – hur hjärnans uppbyggnad relaterar emotioner till förnuft.

Enligt min mening så tror jag att emotioner som drivkrafter till handling fortfarande är relevant för människans ”neurobarn”, då vi behöver dom för att deras medvetande ska få kunna uppleva världen på ett ungefärligt likadant sätt som vi. Vi får heller inte glömma att moralkänslan och empati är viktig för att skapa det som har kommit att kallas ”vänlig AI”, vilket är en metod för att humanoida varelser med generell AI ska kunna fungera och interagera med människor på ett hälsosamt och socialt fungerande sätt.

Detta perspektiv kan man nog se som just ett resultat av människans känslomässiga förmåga att känna rädsla och fast sedan gå över denna och utveckla ett förnuftigt svar på den varningssignalen. I slutet har beteendemönstret ändrats för att undvika en möjlig framtida katastrof. Denna förmåga till känslor tycker jag det är uppenbart att även artificiella intelligenser ska få besitta, då de vetenskapliga projekt dessa kommer laborera med kommer vara långt bortom den komplexitet vi har sett människan hållt på med hittills.

När det gäller utvecklingen av artificiell intelligens så har man tidigare lovat väldigt mycket utan att kunna hålla det. Vissa anser att en central debattörer som Ray Kurzweil för vidare den traditionen och att det mest kan anses vara önsketänkande. Men å andra sidan har hans prediktioner hållt rätt väl sedan han började analysera teknologiska trender i slutet av 80-talet. Men man bör nog hålla sig lite reserverad ändå när det gäller detta ämne, dels för att det är mycket forskningsområden som måste ta stora steg framåt för att man ska kunna nå stark AI och dels så vet vi inte riktigt vad som kommer att hända när vi väl har nått det tillstånd då artificiella intelligenser själv kan hjälpa till med forskningen på olika sätt.

När man diskuterar ”stark artificiell intelligens” så kommer oundvikligen frågan upp om huruvida man kan anse en sådan vara ”mänsklig” och därmed inkludera de mentala förmågor som människan besitter. Kan man anse att stark AI utan förmåga till moral och empati är av en mänsklig typ? Frågan går hand i hand med frågan om vilka egenskaper det är önskvärt att en AI ska besitta. I ”Humanoider” skriver Peter Nordin och Johanna Wilde att det inte får finnas något tvivel om att målet med utvecklingen av artificiell intelligens är AI-systemet ska sätta människans intressen i främsta rummet. Ibland går teknologisk utveckling i sprng då någon teori utvecklas fort eller en metod har fått bra förutsättningar för att lyckas, så man menar då att om ett sådan situation skulle bli fallet med AI så kan det resultera i en instabil situation där

Det är här som man i diskussionerna även börjar blanda in populärkulturella referenser till AI som har vänt sig mot mänskligheten. J. Storrs Hall skriver i ”Beyond AI” om vad han kallar för ”robotpsykopater”. I likhet med mänskliga psykopater så är problemet att lista ut om en artificiell intelligens beteende mot en människa är baserat på riktiga känslor eller om dom istället gör som mänskliga psykopater och manipulerar genom att spela upp en repertoar av känslomässiga beteenden. Till saken hör hur enkelt det kan vara för en AI att simulera känslomässiga svar till människor baserat på en avläsning av människans kroppsspråk och fysiologiska signaler som hetta på huden, färg på huden, perspirering, etc. för att sedan interagera med personen på ett sätt som statistiskt har visat sig fungera i liknande kontexter.

Wilde och Nordin skriver om en anekdot där en en tant hade köpt en till robotdammsugare för att hon tyckte att den första hon hade köpt hade verkat så ensam. Detta kan få illustrera hur människor redan idag antropomorferar robotar och artificiella intelligenser, trots att det idag är långt ifrån ett tillstånd då dessa kan anses vara självmedvetna.

Hall tar upp science fiction-författaren Isaac Asimov som i sin Robot-serie behandlade frågan om vilka kriterier som ska guida robotars beteende mot människor. Det är därifrån som vi har ”Asimovs tre lagar för robotiken” som dock genom åren har mött mycket kritik, men ändå tjänat som en utgångspunkt för diskussionen. Till skillnad från Hollywood-versionen så tror forskare idag att artificiella intelligenser först och främst inte kommer kommer att uppvisa illvilliga beteenden som man tidigare har genom människans behandling av andra människor och även andra djur.

Mer troligt är istället att dom skadar oss oavsikligt genom att man utför måldrivna aktiviteter, exempelvis vetenskapliga experiment, och i dessa inte tar hänsyn till de förhållanden som människor behöver för att överleva. Den mänskliga biologin är trots att allt mer skör för strålning och liknande som en robot inte skulle behöva ta vidare hänsyn till för att överleva. En AI skulle inte nödvändigtvis dela det evolutionära arv som kodar för de kognitiva verksamheter som medför att vi ser vissa beteenden som självklara och andra som förkastliga. Det är en bit kvar innan stark artificiell intelligens är möjlig att skapa, men det är helt klart dags att tänka över de eventuella konsekvenserna redan nu.