Samhälleliga förändringar av multiriktad digital kommunikation

Informationsteknologins utveckling och intåg i det moderna samhällets kan anses ha tagit formen av en revolution. Bo Dahlbom skriver i ”Makten över framtiden” hur Sverige har gått från att ha varit närmast 80% bönder 1860 till att ha sjunkit till några få procent på 2000-talet. Det var den industriella revolutionen som var den drivande kraften i den urbanisering man såg gå i dess fotspår, vilket då var en process som föranleddes av nya teknologiska innovationer. Sverige gick från bondesamhälle till ett industrisamhälle på ungefär 100 år och detta baserades framför allt på sågverksindustrin som såg en stor uppsving i och med tillgänglig arbetskraft från landet, stor tillgång på råvaror som timmer och så tekniska uppfinningar som effektiverade produktionen.

Denna situation i industrisamhället förändras i sin tur också senare när ny teknologi effektiviserade produktionen ännu mer genom innovationer inom datorteknologi, som därmed kunde automatisera arbetet i fabrikerna mer och mer. Fabriksjobben blev därmed färre och jobben inom tjänstesektorn blev fler, vilket då förändrade även arbetarnas möte med teknologin på arbetsplatsen. Från att ha huvudsakligen sysslat med manuellt arbete på löpande band och kontroll av maskiner så blev det kontorsjobb där persondatorns intåg på arbetsplatsen gjorde att arbetet i hög grad kom att handla om dokumenthantering.

Genom att producera dokument så gav man ett bevis på sin arbetsinsats men det var inte förrän informationsteknologin gjorde så att persondatorerna blev anslutna till nätverk som kontorsarbetet började handla mer om kommunikation. Enligt Dahlbom har den informationteknologiska revolutionen (som fortfarande pågår) medfört förändringar i företagsorganisationen till en ökad intensitet och en mer intensiv kommunikation för organisationens medlemmar.

Manuel Castells skriver om internets historia i sin bok ”” där han menar att internets infrastruktur har en speciell teknologisk struktur i och med att de sammanhang det har utvecklats i. Grunden för internet har sitt ursprung i militär forskning i USA:s militärdepartement och försvarsrelaterade tankesmedjor då man under det kalla kriget ville utveckla ett decentraliserat kommunikationssystem, även om de militära tillämpningarna redan då var sekundära. Forskarna fick i princip fria händer till grundforskning för att se om projektet kunde leda till något intressant. Men vid uppbyggnanden av föregångaren till dagens internet, ARPANET, så utformades kommunikationsarkitekturen efter att systemet skulle ha en hög överlevnadsförmåga och dagens internet är fortfarande utformat utifrån dessa principer: decentralisering, datorkraften utspridd över hela nätverkets noder och överflöd av funktioner i nätverket för att minimera risken för avbrott.

Under 60- och 70-talet så utvecklades en del av protokollen till följd av forskarstudenternas egna upptäckarglädje och hade en avgörande betydelse enligt Castells för att datornäten kan omsluta hela världen idag. Man kan hävda att denna blandning av strävan efter decentralisering, grundforskning och frihet i användning och utveckling har medfört att internets arkitektur är öppen och har omgivits av en kultur som främjat samarbete. Det var detta som blev internets starka sida i och med att det var användarna själva som blev möjliga teknikproducenter och då nya noder lätt kunde anslutas till nätverket och programvarorna var öppna och tillgängliga.

Det var här som tillämpningarna av internet började skena iväg till något som man aldrig tidigare hade trott, med chatgrupper, klotterplank, hypertext och till slut world wide web. Detta menar Castells vara en lärdom från tidigare teknologiska omvandlingar i historien att det är användarna av teknologin som är de som står för innovationen då de använder dom för egna behov och anpassar den till sin egen kultur och situation. Situationen med internet var dock att en liten förändring snabbt kunde spridas till i princip hela världens nätverk.

Tjänster som Facebook, Twitter, bloggar och wikis utnyttjar internets mångriktade informationsvägar till att låta människor samarbeta om projekt, byta och skapa information och skapa sociala nätverk. Shirky talar i sin bok ”Here comes everybody” om hur transaktionskostnaderna för organisering har sjunkit. Med transaktionskostnader menas det värde i form av tid, uppmärksamhet och pengar som traditionella organisationer lägger på någon form av transaktion med människor och andra organisationer. Då det redan krävs mycket resurser för att hålla i ordning strukturen och disciplinen i organisationen så hamnar en stor mängd transaktioner utanför vad organisationen anser vara värt att genomföra. Vad sociala medier gör är att genom att sänka transaktionskonstanderna till närmast ingenting skapar en ny situation där kollektiv handling kan utföras på ett organiserat sätt.

Ett exempel på detta är den flerspråkliga encyklopedin Wikipedia, vars innehåll och regler och skapas och drivs av användarna själva (förutom den rent tekniska driften). Användarna skriver mestadels på en version av Wikipedia på sitt hemspråk, men artiklarna översätts också mellan de versionerna. Då en traditionell organisation skulle behöva lägga ut otroliga resurser för att skriva alla artiklar som finns där, så sköter användarna det gratis genom att dom skriver och sköter de inlägg som rör deras specialintressen. Ett annat exempel på kollektiv handling genom sociala medier är de grupper som organiseras genom Facebook, så kallade ”flash mobs”, som går ut på att människor som tidigare inte känner varandra samlas på en allmän plats och genomför ett sorts spektakel som av betraktarna uppfattas som helt spontant.

Det kan röra sig om att femtio personer samlas på Arlanda för att välkomna en slumpvis utvald person eller att organisera vattenkrig i Gamla stan i Stockholm. Men Shirky menar dock att dessa sorters kollektiv organisation om vissa intresseområden inte enbart leder till positiva konsekvenser, genom att det är enklare att grupper formas som inte åtnjuter en social acceptans också. Dett exemplifierar han genom de självhjälpsgrupper för anorektiker som har bildats på internet, där unga flickor byter tips för hur de ska klara av att svälta sig själv.

En relaterad diskussion är den om sociala mediers betydelse för repressiva staters förmåga att kontrollera befolkningen. Staterna legitimiserar sin makt, förutom med våld och terror, även genom ideologi. En stats kontroll över befolkningen vilar ofta på den socialisering som sker genom skola och medier och tar sig ofta uttryck genom hårda straff för oliktänkande och ett försökt att upprätthålla ett informationsmonopol genom media. Med detta i tankarna är det inte svårt att fatta varför repressiva stater som Kina, Iran och Burma försöker kontrollera internettrafiken och ibland även har stängt ner hela infrastrukturen som internet utgör.

Sociala medier medför att marginaliserade grupper på ett enkelt sätt kan organisera sig utanför staternas kontroll. Plötsligt har folk en plattform för organisering som skiljer sig från traditionell organisering vilket möjliggör att makt och inflytande ökar för befolkningen genom att man bryter igenom nuvarande informationsmonopol. Ett exempel på detta får vi genom att titta på händelserna efter presidentvalet i Iran i juni 2009, där mikrobloggtjänsten Twitter användes som verktyg för att organisera demonstrationer mot den sittande presidentet Ahjmadinejad och för presidentkandidaten Mousavi.

Följden blev att staten stängde ner åtkomsten av Twitter under demonstrationerna för att föhindra den enkla spridningen av information på den plattformen. Efterföljden till denna händelse kan även illustrera hur fenomen som förut på ett annat sätt skulle ses som en lokal företeelse numera är av global vikt, då blockeringen av nätet födde en aktivism från andra delar av världen som bidrog till att fortsätta sprida information. Bland annat säkrades tillgången till Twitter igenom genom uppsättningen av proxyservrar som gick utanför statens blockering.

Människors möten med internet har alltså lett till förändringar av mycket olika slag som delvis har varit svåra att förutse. Det jag själv tycker är mest intressant är hur internets öppna arkitektur har främjat vidare innovation och hur sociala mediers kollaborativa processer och kollektiva intelligens är på väg att omvandla samhället mot ett förhoppningsvis mer informerat och rationellt. Hotet mot denna frihetliga utveckling finns i staters och näringslivets vilja att censurera och förändra den öppna arkitekturen till ett nätverk som är mer inlåst och övervakat.

Om vi ser till teknikhistoria är det lätt att hitta exempel på hur öppenhet och samarbete är det som främjar nya teknologiska innovationer och att det är detta som driver ekonomisk och social utveckling. Mötet med det framtida internet hoppas jag kan behålla denna möjlighet och fortsätta kunna användas till positiva ändamål som främjar informationsfrihet och kreativitet.

Psykoanalysens undermedvetna och 4chan som internets svarta hål

”Mänsklighetens ödesfråga syns mig vara om i och vilken grad det skall lyckas den i dess kulturutveckling att bli herre över den störning i samlevnaden som förorsakas av den mänskliga aggressions- och självbevarelsedriften. I detta avseende förtjänar kanske just vår tid ett särskilt intresse.” Detta skriver Freud som avslutningsord i sin skrift ”Vi vantrivs i kulturen”. Året var 1930 och skrev med bakgrund av hopande orosmoln med ekonomisk depression och den begynnande nationalsocialismen, men kan om man tar psykoanalysen på allvar även appliceras på dagens internet och dess framtida utveckling.

Från att ha en neurologisk utgångspunkt i sina studier av psyket så gick Freud över till ett systematiskt studerande av det omedvetna. Som utgångspunkt hade han fortfarande biologin, som han menade fortfarande låg till den yttersta grunden för människornas beteende, vilket man kan se i hans teoretiserande över drifterna. Utvecklingen av hans teorier hämtade mycket från hans egna självanalys samt de patienter han behandlade. Freud utvecklade teorin om att psyket har en omedveten nivå där individers undantryckta drifter, fantasier, önskningar, minnen, tankar och föreställningar hamnar.

Det undermedvetna är inte åtkomligt för individen på egen hand, utan visar sig under speciella omständigheter som drömmar, fehandlingar som freudianska felsägningar, psykoanalytisk terapi, psykotikerns föreställningsvärld, etc. Den medvetana nivån av psykets uppbyggnad har man tillgänglig i sina tankar när helst man önskar. Den består av tankar och minnen som inte är fördolda på något sätt. Det förmedvetna är en mellannivå där man kan bli medvetet om dess innehåll om man vänder sin uppmärksamhet mot det. Dessa nivåer i psyket samspelar med varandra på komplexa sätt, vilket föranleder namnet – Psykodynamiska perpsketivet.

Grundidén i ”Vi vantrivs i kulturen” är att kulturen är byggd på driftsförsakelse som bara ökar i och med kulturens utveckling. Detta är dock något man kan ifrågasätta idag, då synen på sexualitet har till viss del genomgått en förändring under 1900-talet. Men vi vantrivs dock fortfarande i kulturen. De handlingsmönster som samhället inte accepterar i vissa situationer eller över huvud taget lär vi oss tränga bort genom överjaget. Men denna process är inte kostnadsfri för den sexualitet och agression vi inte får uttrycka mot världen vänds istället mot det egna jaget.

Det undermedvetna överjaget kristalliserar dessa psykiska krafter i form av en skuld som människorna bär på för alla tankar som uttrycker en önskan om att genomföra det förbjudna, det undantryckta. Därför går människan hela tiden runt med känslor av skuld och vantrivsel, där vi straffas av samhället om vi utför handlingarna men av överjaget om vi inte gör det. Kulturen är dock nödvändig, enligt Freud, för att hindra att fullt krig rådde mellan människor då deras aggressionsdrift skulle få fullt utrymme, men följden blir fortfarande att den psykiska balansen hos människor ofta rubbas och neuroser utvecklas.

I relation till internet så kan ett psykoanalytiskt perspektiv bli rätt intressant. Internets decentraliserade infrastruktur gör det svårt att censurera material och nästan helt omöjligt att stoppa att information och data sprids. Därav är det naturligt att det skapas sidor där man i princip inte har några regler för vad användarna vill ladda upp. En av dessa är bildforumet 4chan som har beskrivits av h+ Magazine som ”internets svarta hål” och av Fox News som ”Internet Hate Machine”.

Här skapas memer som senare sprider sig till ”mainstreaminternet” och består ofta av 3d-bilder, animationer, ”demotivational posters”, gulliga katter och andra djur, men även bilder på döda och torterade djur och människor, sjukdomsdrabbade och alla sorters pornografi. Det är ofta självrefererande till den grad att det mest blir som ett enda stort internskämt, men ur ett psykoanalytiskt perspektiv kan man ta fasta på hur människans drifter, sexualitet och aggression, får ett sorts andningshål i en värld där man ofta ser ner på sådant. Vid datorn i sovrummet så kan man istället för att hålla tillbaka på dessa drifter istället frossa i dom utan risk för repressalier från en kultur som inte stödjer den sortens beteende.

Det som möjliggör det är att användarna som postar bilder är anonyma och att man kommunicerar på ett både visuellt och verbalt plan, vilket då kan jämföras med psykoanalysens fria associationer där fantasier och tankar får komma ut fritt. Psykoanalysen hjälper oss därmed förstå att vi behöver dylika utrymmen för att anonymt kunna få ur oss det förtryckta som en sorts terapi. Den teknologi som behövs för det är de decentraliserade nätverken som vi kallar internet, utan några inskränkningar i form av censur och övervakning (vilket kanske kan ses som överjagets förespråkare), vilket då måste tas i beaktande när det gäller den framtida teknologiska utvecklingen av internet.

Om politisk organisering på internet

Politisk och social förändring kommer sig inte av att någon stor ledare ställer sig vid ett podium och bestämmer sig för vad som bör göras, utan den kommer från hårt folkligt engagemang och arbete. Under de senaste seklena har utvecklingen gått mot en etablering av upplysningsideal som medborgerliga rättigheter och demokratiskt inflytande, något som är resultatet av just stora målinriktade massrörelser som demokratirörelsen, kvinnorörelsen, medborgarrättsrörelsen och gayrörelsen. Just nu i den kokheta nätpolitiken håller en rörelse på att växa fram som reaktion på de genomdrivna lagar och framtida förslag om inskränkningar av den frihet internet har givit människor. Denna rörelses aktivism skiljer sig från föregående folkrörelser i och med att den har möjligheten att använda internet som ett kraftfullt verktyg för kommunikation, organisering och utbyte av information – ett fenomen vars genomslagskraft påvisas tydligt i mer repressiva staters internetcensur och övervakning.

Den folkliga viljan har i de liberala demokratierna tvingat det statliga maktsystemet till att omforma sina institutioner till att även inkludera medborgerliga fri- och rättigheter och ett visst demokratiskt deltagande av det representativa slaget. Dessa steg framåt har hela tiden motarbetats av de personer och organisationer som förlorat sin egna makt och inflytande genom detta, och samma fenomen ser vi idag gällande internet som förändrar det sociala och politiska landskapet genom att det inte kan kontrolleras på samma sätt som äldre medier. Varje maktsystem kommer med ett institutionellt tryck på de organisationer som inkluderas i den, exempelvis genom den socialisering som sker i skola, universitet och arbetsplatser.

I och med den liberala demokratins spridning har utsikterna för ett statligt informationsmonopol minskat, men troligen ökat incitamenten för indoktrinering genom moderna propagandakanaler som radio, tv och tidningar. I ett kapitalistiskt samhälle arbetar inte organisationerna för att undergräva sin egen existens lika lite som i ett totalitärt. Men i de liberala demokratierna sker detta inte genom uppenbara propagandakanaler, som exempelvis det sovjetiska partiorganet Pravda, utan mer subtilt genom att bestämma utgångspunkten för diskussionen, det så kallade problemformuleringsprivilegiet. Genom att från början sätta agendan för inom vilka ramar diskussionen utspelar sig hindrar man att maktsystemet ifrågasätts av alltför avvikande åsikter, samtidigt som man genom flaggandet med tryckfrihet och avslöjanden inom denna ram på ett rätt övertygande sätt kan hävda massmedias oberoende från maktstrukturerna.

Massmedier i liberala demokratier kan inte sägas utöva ett informationsmonopol på samma sätt som i totalitära, men de gör fortfarande folklig aktivism svårt. För man måste kunna diskutera fritt för att få reda på vad man egentligen tycker, genom att lyssna på andras diskussioner och kopiera de ståndpunkter man själv håller med. En massmedia utan folkligt deltagande kan inte bli annat än passiviserande i fråga om intellektuell utveckling, då det inte finns några forum för diskussion där man kan hitta likasinnade och diskutera de frågor man anser vara viktiga. I ett sånt tillstånd hålls människor åtskilda i en anomisk tillvaro där normlöshet och alienation blir konsekvensen, vilket effektivt hindrar det fokliga engagemang som kan hota maktens institutioner.

Internet har inneburit ett ny möjlighet till politisk organisering i och med dess decentraliserade och öppna struktur. Det är ett kommunikationsverktyg som knyter samman världsdelarna på ett helt annat sätt än telegrafen, telefonen och faxen genom lättheten i utbytet av stora informationsmängder. Kommunikationen sker inte enkelriktat som i äldre massmedier, utan multiriktat. Att upprätthålla ett informationsmonopol i en sådan situation är en omöjlig uppgift, vilket vi ser med tydlighet i länder som Kina, Burma och Iran, som ändock försöker upprätthålla kontroll över informationen på internet genom att utöver övervakning av användarna även blockera såväl obekväma åsikter som hela sajter där kommunikationen sker fritt. Vid krissituationer för regimerna kan reaktionen bli att stänga ner tillgången till internet helt, vilket skedde i Burma under protester 2007 (Kullenberg), då det finns metoder för att kringgå dessa spärrningar (med situationen i Iran som aktuellt exempel).

Alternativet till att tillåta informationsfrihet blir en total nedläggning av en av de viktigaste delarna av en modern infrastruktur, en situation som känns ohållbar i längden om man betänker hur beroende samhället har blivit av internet på drygt ett decennium. Makten i totalitära regimer har troligen vant sig med att kunna utöva kontroll genom repressiva medel och har troligen underskattat potentialen internet har som organisatoriskt medel för folkliga protester. En tidningspress eller ett boktryckeri som producerar subversiv litteratur kan lättare stängas ner än ett globalt, decentraliserat nätverk. Ett digitalt bokbål är nästintill omöjligt då informationen på internet kopieras och ”problemet” därmed snarare är det omvända jämfört med den analoga informationsdistributionen, exemplifierat genom den så kallade Streisand-effekten.

Men även i liberala demokratier har alltså internet betydelse, vilket bloggbävningen mot FRA-lagen 2008 visade genom att den fick en inverkan på den politiska processen. Internet som verktyg för politisk organisering har även nått in i maktens korridorer, med Obama-kampanjen 2008 som kanske mest talande exemplet för hur sociala medier kan användas för mobilisering av väljare (dock utan att bygga en konstruktiv och varaktig demokratisk rörelse). Detta har svenska politiska partier försökt efterlikna under kampanjen för EU-parlamentsvalet, med olika grader av fiasko som resultat (dock med Piratpartiet som undantag). Ett mer konstruktivt och spännande experiment är den klusterorganisering vi ser i nätaktivistiska grupper som We Re-Build, där man med sociala applikationer som wikis, Twitter, IRC, bloggar, botar och gruppskrivsningssajter kan ta snabba beslut och jobba simultant på olika delar av projekten. Det är en form av effektivt och roligt samarbete som lovar gott för framtiden om den kan få spridning till aktivistgrupper som jobbar med andra frågor än nätpolitik. För ju fler som engagerar sig desto större chans finns det till förändring, och internet visar gång på gång sin inneboende sprängkraft för att riva ner informationsbarriärer och engagera människor för frågor långt utanför den formella maktstrukturen.

Andra bloggar om: internet, censur, fra-lagen, burma, kina, iran, aktivism, politik, demokrati, medier, massmedia, streisand, sociala medier, nätpolitik, folkrörelse, we re-build, klusterorganisering