Sociologen Anthony Giddens skriver om att medborgarskapet i en traditionell stat, som styrdes av en kung eller kejsare, inte betydde särskilt mycket för vanliga människor. Dessa visade inte mycket intresse för dom som styrde folket och hade dessutom inga politiska rättigheter eller något att säga till om, förutom om man tillhörde en högre social klass. Med utvecklingen av parlamentarism och liberal demokrati förändrades det dock som så att alla medborgare så småningom fick gemensamma medborgerliga rättigheter och började betrakta sig själva som del av en nation. Idag är de flesta människor i världen medborgare i en stat, även om det finns en minoritet statslösa. Idag verkar det dock som att medborgarrollen med den traditionellt medföljande nationalismen håller på att utmanas av andra kollektiva identiteter som ofta har en koppling till sociala rörelser.
Manuel Castells menar i sin teori om nätverkssamhället att det håller på att ske en global samhällsomvandling till följd av att vi nu håller på att träda in i informationsåldern. Genom en sammankoppling av globala interaktiva nätverk och utvecklingen av webben så har människan åstadkommit det största språkliga genombrottet sedan alfabetet, genom att man med samma teknologi inte behöver göra någon åtskillnad mellan olika mediaformer, populärkultur och elitkultur, information eller underhållning eller utbildning och opinionsbildning. Detta sker även i en global skala där information är den mest betydelsefulla råvaran i detta nätverkssamhälles teknoekonomiska paradigm och där människans direkta erfarenheter har fått tillgång till ett virtuellt bildsammanhang som han kallar ”den verkliga virtualitetens kultur”.
Detta menar han håller på att riva upp våra traditionella livssammanhang och identiteter som etniska, nationella, klassmässiga och genusbaserade. Istället skapas en mångfald av geografiskt frikopplade identiteter och livsformer som sprids av mediala flöden och nätverk, uppbyggda genom en sorts individalism som i nätverken kan bygga upp relationer baserade på personliga intressen och värden. Detta medför även ett uppsving för nya sorters kollektiva identiteter som är rotade i identitetspolitik och ofta sammankopplas med sociala rörelser.
Detta kan exemplifieras med den globala miljörörelsen som arbetar för att pressa stater fram till hårdare tag mot klimatförändringar, priderörelser som vill förbättra ställningen för HBT-personer, den antikapitalistiska globaliseringskritiska rörelsen som vill förbättra västs behandling av tredje världen samt antikrigsrörelsen som vuxit fram sedan 60-talet och orsakade att upp till 10 miljoner människor världen över demonsterade mot USA:s invasion av Irak 2003. Detta är en demokratiserande kraft då sociala rörelser är ett kraftfullt verktyg för kollektiv handling och ofta har kunnat påverka lagar och politik som följd. I centrum hittar vi återigenom informationsteknologins möjlighet att låta människor organisera sig själv utanför formella byråkratiska organisationer.
Clay Shirky menar att internet har möjliggjort en multiriktad kommunikation med mycket låga trösklar till handling. Att skicka ett e-mail till tio personer är inte mycket jobbigare än att skicka det till en person och dessutom så sker överföringen ögonblicklig (till skillnad från vanlig post) och man behöver inte synkronisera överföringen (som med telefon). Detta är dock bara ett av många möjliga sätt att använda internet, som faktiskt i grund och botten är ett sätt att skicka information fram och tillbaka över olika nätverk till olika noder i det. Internet vet inte om vad det används till utan det är datorerna som får tolka datan med sin programvara och användarna själva att hitta tiden nya användningsområden för det.
Så användarna kan hela tiden hitta nya sätt att utveckla den multiriktade kommunikationen varav det mest lyckade hittills kan nog sägas vara webben, som idag miljontals andra internettjänster har som grund. Dagens internet är en grogrund för nya former av multiriktad kommunikation som stödjer och snabbar på samarbete och handling. Men Shirky menar att internet egentligen inte skapar kollektiv handling utan snarare tar bort hinder för den. Motivationen, energin och talangen fanns där redan sen förut, men det internet förändrar är att erbjuda en metod för att koordinera kollektiv handling på en masskala. Det är också därför som den mesta delen av den sociala förändring som kommer av internet baserar sig på det sociala medier som dom allra flesta internetanvändare använder dagligen.
Men då hastigheten på kommunikationen har förändrats till det snabbare så har även hastigheten på kollektiv handling förändrats. Med mobiltelefoni så började människor sluta att planera möten med människor i förväg utan ringde eller SMS:ade istället när dom ville ses. Dagens smartphones med 3G-anslutning innebär en sådan multiriktad kontakt genom internets sociala medier. Planering i förväg har ersatts med organisering i realtid.
Man skulle kunna hävda att medborgarrollen numera har växlat från en rot i traditionella kollektiva identiteter till mer identitetspolitiska och kopplade till sociala rörelser som organiserar sig själva genom internet. Skillnaden är att kommunikationen sker mellan fler människor vilket potentiellt innebär ett större uppbåd, men även att den sker snabbare och innebär en ökad hastighet på organiseringen. Vilka konsekvenser detta får på längre sikt är svårare att förutsäga och frågan är om den parlamentariska demokratin är den form av demokrati som behövs i ett framväxande nätverkssamhälle.
0 Svar till “Identitetspolitisk organisering som grund för politisk aktivism”